Vaccination mot pollen – på bara två månader

Forskare har hittat ett sätt att vaccinera människor mot pollenallergi på bara två månader. Metoden har god effekt pollensäsongen efter och ny forskning visar att patienters allergiantikroppar är låga även fem år efteråt. Nu pågår en större studie som forskarna hoppas kan hjälpa till att göra metoden tillgänglig för fler.

Förhoppningen är att behandlingen på sikt ska kunna hjälpa en stor del av de drygt tre miljoner människor som idag lever med pollenallergi i Sverige.

Behandlingen, som kallas för intralymfatisk immunterapi, innebär att människor med allergi mot gräs- eller björkpollen vaccineras mot sin allergi. Det görs genom att pollenextrakt sprutas direkt in i en lymfkörtel och på så sätt ”tränar” immunförsvaret till att bättre tåla pollen.

Tre injektioner görs under loppet av två månader. Det kan jämföras med den vaccinbehandling med injektioner som finns idag, då pollenallergiker får upp till 50 injektioner under huden i tre år. Dosen behöver dessutom bara vara en hundradel så stor som när allergenet injiceras under huden.

– Den här behandlingen skulle kunna bli ett bra komplement till de vaccinbehandlingar mot pollen som redan finns. Både behandling med injektioner under huden och vaccintabletter tar flera år att genomföra. För vissa patienter passar inte det så bra, bland annat eftersom man glömmer att ta sina tabletter, säger Laila Hellkvist, öron-, näs- och halsläkare och forskare vid Karolinska Institutet som skrivit sin avhandling om lymfkörtelvaccinet.

Flera studier har gjorts kring metoden de senaste åren. Den har visat på god effekt framför allt pollensäsongen efter att injektionerna gjorts, när forskarna undersökt bland annat livskvalitet och medicinförbrukning hos de sammanlagt 48 patienter som tillhör gruppen som fått behandling i projektet.

I den senaste studien, som ännu inte publicerats vetenskapligt, har forskarna undersökt hur stor effekt som finns kvar fem år efter behandlingen. Eftersom patienterna av etiska skäl efter första studien fått veta huruvida de tillhör gruppen som fått vaccin eller kontrollgruppen som inte fått det, är den enda säkra slutsatsen som forskarna kunnat dra att allergiantikropparna mot pollen hållit sig på låga nivåer bland de vaccinerade.

– Vår känsla efter att ha träffat patienterna är att effekten verkar hålla i sig i åtminstone två till tre år och att det därefter kan behövas en så kallad booster-dos för att förlänga effekten. Men för att vetenskapligt kunna mäta ifall till exempel livskvaliteten håller i sig behövs en ny, större studie, säger Laila Hellkvist.

Forskningsprojektet har fått stöd från Astma- och Allergiförbundets Forskningsfond och leds av Lars Olaf Cardell, professor i öron-, näsa- och halssjukdomar vid Karolinska Institutet. Han menar att den nya vaccinmetoden skulle kunna bli till stor nytta både för människor med pollenallergi och för samhället.

– Det vore en stor vinst för alla om pollenallergiker med hjälp av bara tre injektioner under åtta veckor kan få minskade eller uteblivna symtom under en längre period, säger han.

Just nu pågår en annan, större studie av metoden med centrum i Århus i Danmark. Det är en randomiserad kontrollerad studie*, där drygt 530 gräspollenallergiker lottas till att antingen få allergivaccin i lymfkörteln eller till en kontrollgrupp som forskarna sedan kan jämföra med.

Flera kliniker i Danmark, Schweiz och Sverige deltar i studien, som är en så kallad multicenterstudie. I Sverige deltar Allergicentrum i Linköping, där allergiläkaren och forskaren Lars Ahlbeck är huvudansvarig.

– Pandemin gjorde att studien försenades och att en del kliniker i Sverige hoppade av. Men nu är den i gång och när den är klar kommer det att bli den största studien i världen av allergivaccinering i lymfkörteln. Meningen är att studien ska bana väg för att kunna använda metoden i vården, säger Lars Ahlbeck.

Den nya studien finansieras av danska Innovationsfonden.

* En randomiserad, kontrollerad studie är ett studieupplägg där deltagarna slumpmässigt väljs antingen till en grupp med den slags behandling som ska undersökas eller till en kontrollgrupp som får en annan behandling, eller ”placebo” som det också kallas. Bäst är om varken studiens deltagare eller de läkare som behandlar och bedömer resultatet vet vilken grupp deltagarna tillhör.