– Vi vill lära patienter att själva bromsa sin hostreflex

Långvarig eller kronisk hosta är ett vanligt problem som kan drabba såväl personer med doftöverkänslighet som med välbehandlad astma. Nu ska forskaren Össur Emilsson undersöka om en ny sorts behandling kan stoppa hostreflexerna och dämpa inflammationen i luftvägarna.

– I mitt arbete som lungläkare ser jag att hosta i sig ibland är det mest handikappande symtomet våra patienter drabbas av. Vissa har enbart hosta utan andra sjukdomar, andra är till exempel astmapatienter som trots optimal astmabehandling har kvar symtom i form av besvärlig rethosta. Många upplever hostan som socialt begränsande, särskilt under pandemin. Det kan handla om att man ställer in möten, restaurang- eller teaterbesök, eftersom man är rädd att störa andra. Andra problem som hänger ihop med kronisk hosta är urininkontinens och sömnstörningar.

– Den är tänkt att ge patienter verktyg för att själva lära sig kontrollera hostan. Vanlig hosta fungerar ofta som en skyddsmekanism för att till exempel skydda lungorna från en infektion, men här handlar det om en känslig hostreflex som sätter i gång enbart av en väldigt liten retning. Patienterna får lära sig att känna igen en hostimpuls och hur man kan bromsa den innan den utlöser hosta. På så sätt kan man påverka och minska hostbeteendet. I våra pilotstudier och i studier från England har metoden visat lovande resultat. Eftersom det inte är ett farmaceutiskt läkemedel finns det heller inga biverkningar.

– 100 patienter lottas till att antingen träffa en logoped eller fysioterapeut som är specialinriktad på att ge den här typen av behandling, eller till en kontrollgrupp. Med hjälp av ett särskilt protokoll tar de reda på vad som retar hostan hos varje individ och när det sker. Det kan vara allt från olika dofter som parfym eller trycksvärta till samtal, skratt eller viss kost. Sedan används olika strategier för att försöka kontrollera och dämpa hostreflexer i de situationerna. Vi kommer också att undersöka om inflammationen i luftvägarna påverkas av att retningarna minskar. Sex månader senare följer vi upp patienterna för att se om effekten håller i sig även över tid.