Forskar om allergisk matstrupe hos barn: ”Fortfarande en okänd sjukdom”

Astma- och Allergiförbundets Forskningsfond delar varje år ut Kerstin Hejdenbergs stipendium till doktorander som forskar om barnallergi. En tidigare stipendiat är Helena Thulin. Vi ställer sex frågor om hennes forskning om allergisk matstrupe.

FORSKNING Helena Thulin är barnläkare vid Sachsska barn- och ungdomssjukhuset i Stockholm och forskar om tillståndet allergisk matstrupe. Vi ställer sex frågor om hennes forskning – och hur hon hoppas att den ska kunna underlätta för barn som drabbas av sjukdomen.

Hur skulle du beskriva vad eosinofil esofagit, eller allergisk matstrupe, är för något?

– Det är en inflammation i matstrupen som allra oftast utlöses av allergi mot något man äter. Sjukdomen är kronisk och ungefär 300 barn i Sverige beräknas ha symptom – men det finns troligen ett stort mörkertal. Det beror på att det fortfarande är en ganska okänd sjukdom, där symtomen är lätta att vänja sig vid. Det kan till exempel vara att ett barn äter långsamt, skär allt i småbitar, lätt sätter i halsen och är lite krånglig med maten. Föräldrar kan uppfatta det som att barnen tramsar lite vid måltiden.

Vad är det du undersöker i ditt forskningsprojekt?

– Jag undersöker om vi kan hitta markörer i blod och saliv hos barn och ungdomar som är specifika för just allergisk matstrupe. Sådana prover saknas i dagsläget. Därför måste vi alltid söva patienterna och genomföra gastroskopi, går ner med kamera genom matstrupen, och ta biopsier för att kunna följa sjukdomen efter insatt behandling. Jag undersöker också om man kan ta reda på vilket födoämne som orsakat allergin i matstrupen genom att exponera en pytteliten slemhinnebit av matstrupen för födoämnet i ett provrör. Något sådant prov finns inte heller, utan man måste prova att ta bort något ur kosten och åtta veckor senare göra en ny gastroskopi för att utvärdera om det var rätt födoämne. Annars måste man göra om proceduren med nästa födoämne.

Hur hoppas du att dina forskningsresultat ska kunna hjälpa framför allt barn som lider av detta?

– Om antalet gastroskopier skulle kunna minska och man istället bara behövde lämna saliv och/eller blod, skulle det vara till stor nytta för barnen. Likaså om vi hittar en enklare metod att testa vilket allergen som utlöser besvären, eftersom det handlar om så kallade icke-IgE-medierade allergier som inte syns på vanliga allergitester. Då slipper barnet själv vara testperson – och vi kan rikta rätt behandling till rätt barn direkt.

Vilken är den största utmaningen?

– Patienterna är inte så många, så det tar tid att samla in tillräckligt med prover. Eftersom det är en relativt ny sjukdom pågår mycket forskning, men det finns fortfarande stora kunskapsluckor kvar som vi hoppas finna svar på.

Hur kommer det sig att du började titta på just det här området?

– Jag arbetar med de här patienterna och det är så otillfredsställande med den krånglig procedur som krävs för att hitta och följa sjukdomen samt att hitta rätt behandling. Men behandlar man den inte finns det risk för utveckling av stikturer, vilket innebär att matstrupen blir trång och stel.

Hur långt har du kommit med forskningsprojektet?

– Jag håller precis på att avsluta insamlingsfasen och hoppas kunna göra de första analyserna detta år.