Biologisk behandling gav Andreas livet tillbaka

Runt tre fjärdedelar av Andreas Ericssons hud täcktes av eksem, det kliade ständigt och han hade inte sovit en hel natt i sträck på evigheter. Då fick han prova ett nyare slags behandling – biologiskt läkemedel. Två veckor senare hade nästan allt eksem försvunnit. – Det var som att få livet tillbaka, säger han.

Sårig hud, huggande smärtor och blodiga lakan. Andreas Ericsson, 45, har svårt att beskriva sin vardag för ett knappt år sen. Han har haft atopiskt eksem sedan födseln och var då inne i ett allvarligt skov, en period när sjukdomen blossar upp som allra värst.

– Jag kunde inte räta på armar och ben, inte gå ordentligt och framför allt inte sova. Det var enormt påfrestande – och väldigt frustrerande. Jag hade provat alla behandlingar som gick utan att bli bättre. Kortisonkrämer, kortisonsprutor, ljusbehandling, homeopati, cellgifter. Allt, säger han.

Eksemet har framför allt varit koncentrerat till händer, fötter, arm- och knäveck samt periodvis även ansiktet.

Utöver smärtan och klådan har livet med eksem varit tufft. Mobbning, sjukhusvistelser och vid ett par tillfällen även sjukskrivningar när det varit som svårast att gå och röra på sig.

Vändpunkten kom i våras. Andreas Ericsson fick höra om en ny sorts behandling med så kallat biologiskt läkemedel som skulle tas i form av sprutor varannan vecka – och lyckades till slut övertala sin hudklinik att få prova.

Det var ett lyckokast. Efter drygt två veckor upplevde han att eksemet, som enligt hudmottagningen täckte mellan 70 och 85 procent av huden, hade minskat med över 90 procent. De huggande smärtorna han känt försvann och klådan minskade rejält.

– Största skillnaden? Det är nog ändå att jag känner mig utvilad när jag vaknar på morgonen. Det är som att jag fått tillbaka både mitt liv och min mentala hälsa. Allt är inte hundraprocentigt bra, jag är fortfarande lite torr och har något sår här och där, men kontrasten är som natt och dag.

En känd biverkning med behandlingen är irritation och klåda i ögonen, något som även drabbat Andreas Ericsson. Det är lite störande, säger han, men han tycker att de positiva effekterna för hans del ändå väger upp.

Nu hoppas han att han får fortsätta med behandlingen – och att fler som behöver ska få möjlighet att prova den.

– Men också att det forskas mer över lag på atopiskt eksem, så att man får veta ännu mer om sjukdomen. Tänk om det till exempel skulle gå att stimulera kroppen till att själv producera det protein som saknas i huden hos många av oss med sjukdomen? Det vore fantastiskt!