Pälsdjursallergi

Symtomen kan variera hos olika personer och man kan uppleva allt från lätta till svåra besvär. Reaktionen kan ske vid både direkt och indirekt kontakt med djur. Vid pälsdjursallergi reagerar immunförsvaret på proteiner som finns i djurets talgkörtlar, hudceller, saliv och urin. Vissa personer kan få nässelutslag vid direkt kontakt med djuret, till exempel om de klappar det eller blir slickade.

Allergi är vanligast mot katt och hund, men andra djur kan också ge besvär. Även djur som inte har så mycket päls, till exempel minigris, kan ge allergi. Det beror på att man vid allergi reagerar mot proteinet från talgkörtlar, hudceller, saliv, urin och att proteinet fastnar i djurens päls vilket gör att även pälsen framkallar allergi. Det finns risk att den som får en allergisk reaktion mot ett pälsdjur också reagerar mot andra djur om proteinerna liknar varandra (s k korsreaktion).

Personer med pälsdjursallergi har också ökad risk att utveckla astma och luftrörssymtom. Typiska astmasymtom är andnöd, hosta, pip i bröstet och slembildning.

Det bästa är att undvika kontakt med djur som du är allergisk mot. En lindrig hösnuva kan i värsta fall utvecklas till svår astma. Om du har utvecklat en allergi mot ditt husdjur är den viktigaste åtgärden tyvärr att göra sig av med husdjuret, då du bör leva i en djurfri miljö.

En anledning till att personer med pälsdjursallergi lätt utvecklar astma är att de utsätts för pälsdjur inomhus året runt, till skillnad från till exempel pollen. Om du har utvecklat pälsdjursallergi och inte längre har kvar husdjuret behöver hemmet, inklusive möbler och inredning, städas noggrant.

Nedan följer några städråd för dig som haft djur hemma.

De allergiframkallande proteinerna kan även överföras med djurägaren via kläder och hår till andra miljöer. Allergiframkallande ämnen från pälsdjur är spritt i samhället och finns idag i många offentliga miljöer eftersom så många har djur hemma. Forskning visar också att allergen från pälsdjur samlas särskilt i stoppade möbler och textilier. En lättstädad miljö utan stoppade möbler och textilier som städas ofta minskar risken för att allergen samlas och kan ge symtom. Men införsel via djurägare till exempelvis skolan kan också behöva minskas, t ex genom att ha rena kläder på morgonen och inte klappa sitt djur innan skolan.

Höga halter av allergiframkallande ämnen från djur i skolor gör att barn med pälsdjursallergi ofta blir sämre under skolterminerna. De kan få en ständig inflammation i slemhinnorna som kan resultera i trötthet och mer långdragna förkylningar. Ständig nästäppa kan orsaka inandning av mer allergen direkt till luftrören som ger astma i samband med förkylning eller vid ansträngning.

”Allergisäkra” katter, hundar, hästar eller gnagare finns inte, även om mängden allergiframkallande ämnen kan variera mellan olika djur, individer och raser. Mängden allergiframkallande ämnen från hund varierar till exempel mellan olika raser, men ny forskning visar det finns större skillnader i halten allergen mellan olika hundindivider än mellan olika hundraser.

Enligt Allergifakta 2015 uppskattas 18 procent av den vuxna befolkningen få allergibesvär av pälsdjur och de flesta med allergi mot pälsdjur får besvär redan som barn eller tonåringar. Ungefär sju procent av alla barn har pälsdjursallergi och nästan hälften av alla i befolkningen har pälsdjur hemma. Vanligast är allergi mot katt eller hund. Drygt var tionde svensk har allergi mot katt och näst efter björkpollen är katt den vanligaste orsaken till allergi med besvär från luftvägarna.