”Jag lärde mig att hantera klådan”

Alla som lever med atopiskt eksem vet hur mycket eksemet kan påverka både livet och den psykiska hälsan. Men kan verkligen KBT-behandling i telefonen hjälpa? Ja, absolut. Det menar Karin Esaiasson, som deltog i det lyckade forskningsprojektet.

Spruckna händer, kliande fötter och plötsligt uppblossande smärta. Karin Esaiasson, 69, har levt hela sitt liv med den inflammatoriska hudsjukdomen atopiskt eksem.

– Värst har nog klådan varit. Känslan när det bara kliar och kliar gör mig snudd på desperat eftersom det inte finns något som lindrar utom att klia tillbaka, att ”hämnas” på klådan. Stundvis har det också känts skrämmande när jag inte sett någon ”ren” hud på till exempel armarna. Ofta har jag undrat vad människor tänker när de ser mina händer eller fötter – tycker de att det ser hemskt ut?

Hon är en av 102 deltagare i en forskningsstudie om hur nätbaserad behandling med kognitiv beteendeterapi kan förbättra klådan och livskvaliteten hos människor med atopiskt eksem, som ett komplement till sedvanlig behandling. Forskning har nämligen visat att människor med atopiskt eksem har större risk att drabbas av psykisk ohälsa än andra.

Med hjälp av olika övningar fick hon träna sig i avslappning, i att känna acceptans och att utsätta sig för saker man kan känna oro för, som andras blickar eller risken för att öka klådan. Deltagarna fick också lära sig särskilda strategier för att bryta den onda klådcirkeln – det som gör det svårt att sluta klia.

Karin Esaiasson var först lite skeptisk mot KBT-behandling på distans, men tyckte efter ett tag att övningarna gjorde stor nytta. Hon insåg att hon fokuserat mycket på att leva ett vanligt liv, där hon också tryckt bort sorgen över hur tufft det varit att växa upp med sina eksem. Övningarna fick henne att känna acceptans över sin barndom som atopiker.

– Men mest nytta har jag haft av att lära mig hantera min klåda. Jag identifierade vilka situationer det brukar klia som mest, i mitt fall om morgnarna, och hur jag ska handskas med klådan. I hela mitt liv har jag, utan att lyda, fått höra från välmenande närstående ”klia inte!”. Nu fick jag en annan respekt för klådan – och behöver inte längre hämnas på den.